Jag har ofta tillhört en övergångsgeneration, på flera sätt. Vi var de första som fick det nya betygssystemet med bokstäver istället för siffror och idag räknas vi som digitalt infödda, vi som är födda på "rätt" sida om 1980. Jag hävdar dock att gränsen för att vara digitalt infödd snarare bör hamna runt 1995 någonstans. Hursomhelst så fick vi unga 80-talister tidigt lära oss att komma på "vad man skulle bli". Välj något på gymnasiet som du kommer att vilja jobba med. För de flesta av oss var det omöjligt att veta hur planerna för nästa helg såg ut och att då börja planera för ett framtida yrkesliv var helt befängt. Det enda man kunde tänka var att börja studera på högskolan för att förlänga tiden innan arbetslivet och helt enkelt hoppas att man kom på då vad man ville göra. Det är nog många av oss som aldrig kom på vad vi ville göra.
Min mamma däremot, hon visste. Mina föräldrar har båda en musikalisk sida, min mamma är sångpedagog och min pappa sjöng i sina yngre år på Stockholmsoperan, varför det verkade naturligt att även jag skulle ha en musikalisk sida. När jag gick i tvåan i lågstadiet så ville jag såklart börja spela eller sjunga. Jag har inget som helst minne av att jag fick välja men mamma kom hem en dag och berättade att jag skulle börja spela ett instrument hos Andras. Det var inte vilket instrument som helst utan VALTHORN. Tänk er själv att ni kommer hem till ert barn och berättar att på måndag är det dags att börja spela valthorn. Ja, de kommer förmodligen förstå lika lite som jag gjorde då. Men samtidigt hade jag liksom inte så många andra planer, så jag tänkte "Ah, roligt!". Min mammas plan var snarare att valthorn är ett instrument som låter vackert (jämför med om er son/dotter skall lära sig fiol i fem-sex år och aldrig bli riktigt bra) men framförallt - om jag mot förmodan skulle vilja fortsätta spela, så är det alldeles säkert det instrument med absolut minst konkurrens. Det var till 100% därför jag så småningom kom in i Arméns musikkår och spenderade ett år med att spela valthorn på heltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar