Den spikraka vägen att till slut hamna där jag hamnat (någon form av konsult, säljare, föreläsare, utbildare, bollplank, utvecklare med mera) började en aning krokigt. Kompisar och släkt hävdade envetet att jag skulle välja "en bred utbildning som natur, då kan du bli vad som helst". Tyvärr hade jag varken intresse eller fallenhet för matematik och fysik (vilket avspeglar sig i slutbetyget). Helt ärligt så var inte intresset för studier under gymnasiet, generellt sett, speciellt stort.
Till slut hamnade jag på kriminologiska institutionen på Stockholms universitet och det var på många sätt en mycket spännande miljö. Jag hamnade i sällskap med människor som många läste kriminologi som komplettering till sina juridiska eller sociologiska studier. Diskussionerna var intressanta och jag började mer och mer fördjupa mig i hur struktur och politik hängde ihop och hur man utifrån detta skapade lagar, regler och normer - samt varför många människor valde att bryta mot dessa. Och med det hela konstruktionen av kriminalitet och lagar. Gråzoner mellan rätt och fel, brott och normbrytande. Det var en oerhört fascinerande syn på världen. Utöver min magisterexamen i kriminologi hann jag även med en kandidatexamen i statsvetenskap och en del psykologi. Men det var egentligen inte där jag blev den jag är och det jag gör idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar